För den som vill lära sig mer om vira följer här en förteckning över viralitteratur från hedenhös till modern tid. De flesta och bästa böckerna om vira kom ut kring förra sekelskiftet och kan numera bara köpas antikvariskt eller lånas på bibliotek.
| 1809 | Reglor för kortspelare, Uppsala, tryckt hos J. Fr. Edman. Två häften. Innehåller beskrivning av lomber och boston i häfte ett samt lomber-boston på sid. 6–13 i häfte två. Ingenting om vira. |
| 1815 | Allmänna Journalen, n:o 149, den 1 juli. Det första kända omnämnandet av vira i svensk press: ”Liberal präst är den, som ej allenast kan, som en annan menniska, spela sin Wira, tömma sitt glas, dansa sin wals och kurtisera sin flicka;” |
| 1815 | Några reflexioner angående spel, Stockholm, tryckt hos Fr. Cederborgh & C:o. Pamflett som omnämner vira: ”Ifrån den smutsigaste hållstuga till den elegantaste Salong, alla grader genom spelas det, och öfverallt regerar egennyttan: i Barkarby-Lombret om mögliga slantar eller Kronväggen om Runstycken, likasom i 3:R:dsr Viran eller Raffeln om Luidorer.” |
| 1818 | C. G. F. Düben (red.), Lyckans Talisman eller Konsten att spela Schack, Kort och Bräde, häfte 5 (av 6), tryckt hos A. Gadelius, Stockholm. 28 sidor. Den första kända beskrivningen av vira. I inledningen sägs: ”Detta Spel är en Svensk uppfinning af sednare tider, har inom några få år utbredt sig, och vunnit ett tämmeligen allmänt bifall.” |
| 1832 | Konsten att Spela Kort-, Boll-, Tärnings- och Brädspel m. m., Andra Häftet, sid. 71–96, tryckt i Thordonska Boktryckeriet, Stockholm. Den första skrift som uppger att vira härstammar från Wira bruk: ”Detta spel är en svensk uppfinning och har erhållit sitt namn af ett jernbruk i Sverige, der man först börjat spela det.” Flera senare upplagor: 1837 (2:a) och 1847 (3:e). |
| 1838 | Handbibliotek för sällskapsnöjen. Första Delen, Kortspel och Patienser, sid. 107–129. Saluförd hos L. J. Hjerta, Stockholm. |
| 1847 | K. J. Lindskog, Ny och fullständig svensk spelbok, sid. 141–193, D. F. Bonniers Förlag, Göteborg. Helgjuten och fortfarande högst läsvärd beskrivning av spelet med många instruktiva råd för spelföringen. |
| 1853 | Den lilla wiraboken. Fullständiga wira-reglor lättfattligt uppställda, Sigfrid Flodins förlag, Stockholm. 94 sidor. Flera senare upplagor: 1862 (2:a), 1872 (3:e), 1876 (4:e), 1879 (5:e), 1884 (6:e), 1891 (7:e) och 1904 (8:e). |
| 1858 | Ludvig Theodor Öberg, Nyaste Spelbok, sid. 88–104, J. W. Lundbergs boktryckeri, Stockholm. (Utgivningsår felaktigt angivet till 1850 i boken.) Beskrivningen av vira i allt väsentligt hämtad från Handbibliotek för sällskapsnöjen. |
| 1888 | H. L. Victorin, Handledning i vira, Looström & Co:s förlag, Stockholm. Andra upplagan 1891. Looströms förlag uppgick 1897 i Beijers bokförlagsaktiebolag, Stockholm. Ytterligare två upplagor av Victorins bok utkom på Beijers förlag (1903 och 1909). Betraktas som klassiker på området. |
| 1888 | Tom Wilson, Illustrerad Spelbok, sid. 306–351, Looström & Co:s förlag, Stockholm. Avsnittet om vira i denna bok är hämtat från Victorins Handledning i vira. |
| 1889 | Små spelböcker 4. Wira, Jos. Seligmanns förlag, Stockholm. 16 sidor. Flera senare upplagor: 1916 (6:e), 1919 (7:e), 1924 (8:e) och 1935 (9:e). Seligmanns förlag köptes upp av Wahlström & Widstrand 1904. Alla upplagor efter 1904 är utgivna på det senare förlaget. |
| 1890 | H. L. Victorin, Välspelning i vira, Looström & Co:s förlag, Stockholm. 54 sidor. Senare upplagor 1903 och 1914 utgivna på Beijers bokförlagsaktiebolag, Stockholm. Klassiker. |
| 1901 | Det moderna viraspelet, Lithografiska Aktie-Bolaget, Norrköping. 14 sidor. 2:a upplagan 1905. |
| 1910 | Einar Lindström, Nya Vira-boken, Stockholm. 40 sidor. |
| 1921 | Viraspelet i våra dagar med ”spetsviran” och ”virellan”. Små spelböcker 12, Wahlström & Widstrand, Stockholm. 22 sidor. |
| 1922 | Vira jämte fullständigaste regler för tringel 9. Rietz spelregler 1, Aktie-Bolaget August Rietz’ Förlag, Stockholm. 12 sidor. |
| 1924 | Filip Gustavson, Vira, F. Gustavson Förlag, Göteborg. 61 sidor. |
| 1928 | Nya Spelboken, sid. 9–17, Förlaget, Linköping. |
| 1938 | Einar Lindström, Reformvira, P. A. Norstedt & söner, Stockholm. 52 sidor. |
| 1945 | Vira-boken. Öbergs spelregler 7, Aktiebolaget J. O. Öberg & son, Eskilstuna. 30 sidor. Flera senare upplagor: 1951 (2:a), 1955 (3:e), 1965 (6:e). Normgivande under ett par årtionden. Bygger mycket på Einar Lindströms tidigare verk. Ingående beskrivning av hasardviran. |
| 1949 | E. Werner & T. Sandgren, Kortoxen, sid. 73–80, Forum, Stockholm. Flera senare upplagor: 1951 (2:a), 1959 (3:e), 1963 (5:e), 1964 (6:e), 1967 (7:e), 1973 (8:e), 1975 (9:e), 1978 (9:e, 2:a tryckn.), 1983 (ny utg.), 1985 (ny utg., ny uppl.) och 1990 (ny utg., ny uppl.). Till stora delar en upprepning av Öbergs virabok. |
| 1957 | Sven Boberg, Om viraspelets uppkomst och utveckling samt Falu Viraklubbs förslag till ändrad budordning, Westlund & Söners Boktryckeri AB, Gävle. 20 sidor. Innehåller bland annat en omfattande förteckning över äldre viralitteratur. |
| 1969 | Alf Nordström, Vira klingsmedja & liebruk, Norstedt, Stockholm. 164 sidor. Ny utgåva 1985. Återger traditionen om tinget på Wira bruk och viraspelets födelse. |
| 1973 | Göran B. Nilsson, Handbok i Vira, Askild & Kärnekull. 144 sidor. Mycket läsvärd bok för den som vill bredda sitt virakunnande. Resonemanget kring avpassning av bud är dock i vissa stycken lite diskutabelt. Boken avslutas med en trevlig överblick av virans återverkningar på svenskt kultur- och samhällsliv. |
| 1974 | Svend Carstensen och Aksel J. Nielsen, Roligt med kort, sid. 129–135, Rabén & Sjögren, Stockholm. |
| 1990 | Ove Torgny, ”Lomber plus Boston blev Vira”, artikel i Kartofilen, nr 2, sid. 5–7. |
| 1996 | Dan Glimne, Kortspelshandboken, sid. 242–254, Wahlströms, Stockholm. Två senare upplagor på Känguru förlag: 2005 (2:a) och 2016 (3:e). |
| 1997 | Bengt Green, ”Konsten att spela vira”, artikel i Kartofilen, nr 3, sid. 17–24. |
| 2000 | David Parlett, Card Games, sid. 78–85, Penguin Books, London. Första beskrivningen på engelska. |
| 2001 | Sten Helmfrid, ”Varför kan virabud inte passas av hur som helst”, artikel i Kartofilen, nr 2, sid. 18–28. |
| 2003 | Ove Torgny, Tio spel med spader kung, sid. 116–144, Bilda Förlag, Stockholm. |
| 2003 | Sten Helmfrid, Konsten att spela vira, Stockholm. 165 sidor. Egen utgivning. 2:a uppl. 2005. Distribueras av Vulkan. |
| 2006 | Sten Helmfrid, ”Nya rön om virans uppkomst”, artikel i Kartofilen, nr 2, sid. 6–18. |
© Lyckans Talisman
First published: 11 October 2023
Last revision: 5 February 2024