Vira – Sveriges nationalkortspel



”Man hade tid över på den tiden. På kvällarna var man nere på Berns och hörde lite musik, som det hette. Eller också gick man bort på supé. Umgänget var livligt och trakteringen rundhänt hos småfolk. Och punschdoften hängde full av mildhet och sötma över de ofarliga virapartierna med dess speciella, smädliga jargong. Ja, det var en rätt angenäm tid för folk av vår klass.”

– Siwertz, Att vara ung: minnen, 1949

Så idylliskt beskriver Sigfrid Siwertz virapartierna på Berns i en av sina romaner. Och visst var virapartierna där i allra högsta grad klassiska. Till och med kortgeniet Ely Culbertson lär ha fått sig en duvning i vira när han besökte Berns för att försöka lära stockholmarna spela bridge enligt det nya culbertsonsystemet. Culbertson återgick sedermera till bridgen, men många ögonvittnen har intygat att han blev så betagen av vira den där kvällen att han till bridgespelarnas stora förtret helt glömde bort att förklara sitt nya budsystem.

Vira är ett sticktagningsspel med budgivning för tre deltagare och det enda kortspel av rang som någonsin utvecklats i Sverige. Spelarna får tretton kort var och resterande kort bildar talongen. När spelarna har sorterat korten, börjar förhand bjuda. Hen inleder ofta med begär, som är ett åtagande att ta minst sex stick efter att först ha förbättrat handen genom att köpa kort från talongen. Turen att tala fortsätter medsols. Den spelare som talar kan acceptera föregående bud genom att passa eller bjuda ett högre spel. Det finns cirka 40 spel att välja mellan. När två av spelarna har passat, är budgivningen slut. Den som gav det sista budet är spelförare och spelar ensam mot övriga två. Spelarna får sedan köpa kort ur talongen, något som sker olika på lite olika sätt i de olika spelen. Korten spelas slutligen till stick på samma sätt som i vanlig whist. Vinst eller förlust avgörs av antalet tagna stick. Målet för spelföraren kan vara att ta minst ett visst antal stick – som i begär – eller att ta exakt noll stick (så kallade misärspel).

Ursprunget till vira har länge varit höljt i dunkel, med många mytiska anspelningar på vallonsmederna från Vira bruk norr om Stockholm som skall ha infört spelets många franskklingande termer. Ingen har helt lyckats skingra dimmorna kring viraspelets födelse, men en muntlig tradition från Roslags-Kulla söder om Vira förtäljer att spelet kom till sedan tingshuset i Vira isolerats av ett snöoväder i början av 1800-talet. Häradsdomaren och några av hans kollegor satt och spelade kort i väntan på bättre väder, men när de tröskat sig igenom alla kända kortspel tröttnade de och uppfann till slut ett nytt – vira! Senare forskning har visat att det faktiskt var ett kraftigt oväder i samband med vintertinget 1806, så det kan nog ligga en del sanning i anekdoten även om det nyskapande elementet på tinget förmodligen har överdrivits.

”En fullfjädrad herrekarl skall kunna röra på bägaren,
så att det darrar efter’et, han ska’
– om han vill anses ha fått en finare uppfostran –
kunna behärska alla slags kortspel,
förnämligast vira, som han bör vara professor uti,
därest han önskar komma fram i världen.”

– Oskarshamns-tidningen, 1905

Viraspelet blev snabbt en succé och spred sig som en löpeld över mellansverige upp mot Norrland. Det finnes ingen Provins i Riket, och kanske icke någon Stad, der Wira icke spelas, berättas det 1818 i spelboken Lyckans Talisman. Alltsedan dess har det ansetts höra till allmänbildningen för varje man av börd och rang i samhället att kunna föra sig i ett viraparti, något som illustreras i den humoristiska krönikan ovan från Oskarshamns-tidningen.

Tyvärr ledde en ökad hasard inom viraspelet och den allt hårdare konkurrensen från bridge till en kraftig tillbakagång under mellankrigstiden. Det avtagande släktet av viraspelare tvingades till slut organisera sig i spelsällskap för att komma i kontakt med likasinnade. Viraklubben i Umeå bildades till exempel 1930, klubben i Sundsvall 1937 och Stockholms Wirasällskap 1954. Det finns numera ett tiotal klubbar i landet, och det är framförallt i denna form som viraspel utövas idag. Kom med du också och ta del av en levande svensk kulturtradition!


Läs mer om vira


Det finns många små variationer i reglerna för vira mellan olika spelsällskap. Nedan ges först en allmän beskrivning av reglerna för vira, sedan de regler som tillämpas i Stockholms Wirasällskap och sist regler på engelska från hemsidan pagat.com.

  • Spelregler
  • Stockholms Wirasällskaps regler
  • Rules for Vira in English
  • Vira har en mångfacetterad historia, som sträcker sig från föregångarna på Gustav III:s tid, över glansdagarna runt förra sekelskiftet och fram till det moderna klubbspelet.

  • Viraspelets historia
  • Här följer en ordlista över termer med anknytning till kortspel i allmänhet och till vira i synnerhet samt en lista över litteratur med anknytning till vira:

  • Ordlista
  • Litteratur
  • Om du är sugen på att spela, kan det vara värt att kontakta någon av alla viraklubbar:

  • Stockholms Wirasällskap
  • Linköpings Virasällskap
  • Viraklubbar i Sverige
  • Victorins klassiska bok Handledning i vira finns utlagd på Project Runeberg. Ny och fullständig svensk spelbok finns tillgänglig på Google books. Sidorna 141–193 handlar om vira. Även om spelet har förändrats något med tiden, är båda böckerna fortfarande högst läsvärda.

  • Handledning i vira
  • Ny och fullständig svensk spelbok


  • © Lyckans Talisman

    First published: 11 October 2023
    Last revision: 22 October 2023